Det är ju ofta så numera, i den här världen. I klickmängdens tidevarv (kommer det nån gång att slå tillbaka?). Det ska överdrivas. Det ska – gärna – skönmålas. Saker ska beskrivas som något det egentligen inte kan stå till svars för.
Elitloppet 2025 är liksom vad det är. Varken mer eller mindre. Inte något enastående eller någon perfekt cocktail. Det innebär inte på något sätt att någon enda varelse på detta jordklot varken gjort något fel eller dåligt jobb. Tvärtom, Anders Malmrot, som jag högaktar för det långsiktiga arbete han under åren som Elitloppets ”general” gjort, har även detta år (högst troligt)gjort vad han är satt att utföra. Att få ut det bästa som går för att Solvallas Internationella Elitlopp ska blomma så mycket som det bara går.
Det vassaste som just nu gått att frambringa. Just det här året, 2025.
Att det sedan på förhand råkar vara på det sättet att det ser ut att vara en ”tre-plus-upplaga”, är ju som det är. Ingenting att göra åt. Sedan kan härligheten ju med facit i hand bli något mycket vassare. Det är liksom det fina med allting. När vissa sedan i nåt slags desperation börjar leta och skrika efter avdankade Sverige-bekantingar i medicinlandet USA, ja då inser man än mer att Malmrot har haft allting under kontroll.
***
Jag har skrivit om det avslutande avskedet och den sista vilan för Stefan Hultman HÄR. Det var såklart något alldeles speciellt att få vara en del av det. Att få tillhöra den exklusiva skara som hade förmånen att följa med Stefan, en av de absolut största i den svenska travsporten, i ett hjärtskärande sista adjö. Det blev en dag jag aldrig någonsin kommer att glömma, för alltid kommer att ta med mig. Jag kommer för evigt att se Crack Shot, Kenvil, Energetic, From Above, Jaded (Jejjdan!), Maharajah och alla andra av hans stjärnor i mina drömmar, jag kommer för alltid att höra våra samtal, och även våra strider när det begav sig, men framförallt våra gemensamma – och synnerligen lustfyllda – ansträngningar i att få till den bok … din biografi – du så innerligt förtjänade. Och som vi lyckligtvis hann med.
***
Vi var efter stunden i Sorunda kyrka, i den vackra ceremonin när två låtar av Eros Ramazotti spelades på orgel (jag minns förresten att jag en gång i tiden försökte få dig Stefan att upptäcka Laura Pausini!), sedan hembjudna till Stefans syster Ann-Marie. Alldeles i krokarna av den gård i Nynäshamns kommun där Stefan och hans pappa (mattläggare)Ove en gång i tiden inledde banan i travsporten. Det blev, tillsammans med hela Stefans familj och vänner som Emil Magnusson, Mats Sundin, Daniel Olenklint, Örjan Kihlström, Rolf Olsson, en fin eftermiddag i den vackra men blåsiga majfredagen. Där Mats Sundin för övrigt å det bestämdaste försökte påtala att den där Örjan väl hade vunnit Elitloppet så det vid det här laget räckte …
***
Borups Victory vs Francesco Zet, är det därmed där frågan i år står?
Ah, förmodligen underskattar man väl nån förbannad fransman även i år. Och förresten kanske (förhoppningsvis, förlåt) Don Fanucci Zet …
Men på förhand: för min del räcker svenskduellen mellan Mats Sundin och Örjan Kihlström så det räcker och blir över.
Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com
Växte upp i den kritvita travfläcken Blekinge, men lyckades via en halvkringlig väg på något vis ändå ”trilla dit” i tidiga tonår.