Den nyligen valde ordföranden på landets näst största travbana Åby heter alltså Ken Karlsson. Tidigare sportchef på såväl just Åby som på Färjestad, och därmed med meriter från en rad olika tunga uppdrag i sporten genom åren. Nu ersätter han Peter Bronsman som Mölndalsbanans högste företrädare.
Banans nummer ett därmed. För ett av svensk travsports flaggskepp. Ett av våra största säten. I det näst mest invånartäta området i Sverige.
Och vad är det med det då, kan säkert vän av eventuell ordning fråga sig.
Jo, det lilla dilemmat i mina ögon är att just denne Ken Karlsson under lång tid via sina sociala medier (i synnerhet twitter/X) uttryckt ytterligt bestämda och upprepade främlingsfientliga budskap. Ett konstant skiljande på vi och dom. Och visst, som vi snuddade vid i vår podcast nyligen; i det land vi lever i och det som heter Sverige, där gäller åsiktsfrihet, man får i denna kontext uttrycka det mesta, runt det finns det liksom ingen tveksamhet kring. Men … det ska ju också harmonisera i det sammanhang man verkar i. Vill jag tycka. Ken Karlsson kan säkert få uppdrag och göra nytta i de politiska omgivningar som just han står för, verka för sin sak och ståndpunkt där, men … i svensk travsport, med den policy och uppförandekod som sporten (ST) så vackert vecklar ut för världen – det harmoniserar liksom inte. Den och Ken Karlssons syn på världen och de (olika)människor som vandrar på denna jord är dramatiskt diametralt skilda åt (nedan ST:s officiella hållning vs axplock från Ken Karlssons X-flöde).
Jag menar att det faktiskt är rent olämpligt att en person som – inte minst i en mångfacetterad stad som Göteborg – står för dessa vi-och-dom-ställningstaganden. Och alltså på samma gång är den som ska vara en person utåt i ett av trav-Sveriges största uppdrag.
Och när jag säger det, ja då tar jag verkligen inte det minsta i ända från tårna.
Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com
Växte upp i den kritvita travfläcken Blekinge, men lyckades via en halvkringlig väg på något vis ändå ”trilla dit” i tidiga tonår.