Jag vet inte hur många gånger som jag stått vid en tidningskiosk nånstans i Italien, oftast oftast i Rom, vid de tillfällena i så fall inför en kommande tävlingsdag på den dåvarande travbanan i den italienska huvudstaden, Tor di Valle en liten bit utanför stan. Man klev av tåget som avgick från Testaccio och vars ändstation var Ostia (staden vid Medelhavet som inkluderar romarnas badstränder) vid stationen med samma namn: Tor di Valle. Tog sig via en gångviadukt över vägen som också den leder ut mot Ostia, gick längs en lätt enslig infart mot banan, hörde syrsorna spela, allt medan skymningen i den varma sommarkvällen började infinna sig – och såg snart entrén framför sig. Då, när man inte visste bättre om så mycket; något av det mest romantiska i travvärlden.
Men tidningskiosken innan dess var det ju. Där inne i stan, ett par dagar före tävlingarna skulle äga rum. På den tiden när man inte kunde medgångarsöka på nån jädra webb kring när nästa tävlingsdag skulle hållas. När man bad om ”per favore, Lo Sportsman”, för att se om den just den här gången skulle innehålla någon tävlingsdag till Rom-banan. Ja – på tisdag kör dom!
Lo Sportsman var namnet den bar under många år, under alla de som det varit aktuellt att besöka en bana i Italien som sagt. Bakom den där disken stod det oftast en äldre herre, lätt kutryggad, där tidningarna låg och dinglade från alla håll, hängde i klämmor från taket, låg längs disken, där bland sportstidningarna oftast en bit ner i hierarkin, helt givet till en början bakom såväl Gazzettan som Corriere dello Sport. Och så ytterligare några efter det, och så ännu en bit ner … DÄR fanns den … och den kutryggade lade fram, sade priset, den kostade liksom ingenting vare sig i lire eller senare euro, och så betalade man och så sa tidningsmannen ”buona giornata” – ha en bra dag – för sådana är de, italienarna; hövliga, korrekta, ja djupt underskattade när det gäller värme och vänlighet.
Nu läser jag i Sulkysport att tidningen är på väg att gå i graven. Det skrivna travmedia i Italien som i alla tider kombinerat sport och spel inom trav och galopp. Numera heter den Trotto & Turf och enligt samma Sulkysport sägs det att den möjligen fortsätter på webben – som ren spelprodukt.
Som pappersprodukt är det – ciao, per sempre.
Jag ser mig själv vid den där kiosken, längs Lungotevere i den eviga staden, eller nånstans kanske i Prati, uttryckande: ”per favore, Lo Sportsman”.
Och så nåt eller ett par dygn senare bläddrandes, sittandes på den stora uteläktaren, efter syrsorna, efter att ha inhandlat vin längs vägen … vem vinner det första loppet.
Så, helt enkelt och från ett hjärta som blöder en smula och mer än så. Grazie per tutti, Lo Sportsman.
Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com

Växte upp i den kritvita travfläcken Blekinge, men lyckades via en halvkringlig väg på något vis ändå ”trilla dit” i tidiga tonår.