Så var det dags igen; för ännu ett tungt dopningsfall i travet och hästsporten. Och inte är det hos vem som helst heller. Den här gången gäller det far och son Bazires storstall i Frankrike och annonseras alltså under nyårsdagen och mitt under brinnande vintermeeting – och väldigt få med kunskap och halvhyggliga öron kan vara förvånade
Fyra hästar (Nicolas Bazire är officiellt tränare) har alltså fastnat i en dopningskontroll för det kramplösande medlet Glykopyrrolat.
Och ni som är det. Förvånade alltså. Om inte förr är det dags att vakna nu. Jätte-nu. Själv känner jag bara mer och mer för var dag som går: att travsporten behöver sprängas inifrån och börja om. Dra upp rötterna. Dra upp allt. Och så startar vi om på noll. Så illa är det. Så stora är problemen, om man nu råkar vara en idrottsmänniska och ser saken på just det här sättet vill säga.
Antingen så är det få som fattar eller vill förstå allvaret och omfattningen. Eller så struntar hela branschen i vilket. I en värld där vi bevisligen har hästägare som fortsätter stötta uppenbara dopare, fuskare, där kuskar – inkluderat de allra största profilerna vi har – fortsatt ställer upp och kör åt diton, och där de allra flesta aktiva håller tyst om sakernas tillstånd … fastän de vet. Samma sak får sägas gälla personer med tunga poster i sporten, för aldrig att det fälls en kommentar, aldrig ett ställningstagande, aldrig ett yppande om detta som är hela sportens verkliga grundfundament – att den går rätt till.
Är det en mörk bild jag målar upp?
Då kan jag berätta: att det är mycket värre än så, tro mig. De senaste årens granskning från min sida – en som på många sätt varit kostsam för mig – har gjort mig övertygad om att dopningen är vitt utbredd. I allt från samtal med ögonvittnen, anställda, tidigare aktiva, etcetera, till att ha tagit del av mängder av chatkommunikationer där diverse försäljare av medel dyrt och heligt lovar att hästarna dina kommer att flyga. ”Om du bara ger dom det här – och det kommer inte att synas på proverna”.
Men även de som larmar och berättar vill och vågar officiellt nästan aldrig berätta. Få saker har därför lett till publicering, även om jag trots detta på olika vis har producerat en hel del i ämnet de senaste åren.
Jag har sagt det förr. Och jag fattar att det är naiv förhoppning. Jag vill se ett stormöte om dopningen. Alltså motsatsen till all nuvarande tystnad. För allt annat i sporten saknar betydelse så länge det ser ut så här. I känslan av att aldrig kunna lita på någonting, inte på ett enda resultat eller prestation.
Vi kan gott börja här i Sverige själva.
Så Svensk Travsports ansvariga: börja planeringen absolut senast tjugondag knut.
Där endast eget dödsfall är giltig frånvaroorsak för deltagarna.
Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com
Växte upp i den kritvita travfläcken Blekinge, men lyckades via en halvkringlig väg på något vis ändå ”trilla dit” i tidiga tonår.