Falkbåge är travsportens hopp

Jag har uttryckt det mer en gång tidigare.

Att. Det absolut mest elementära för travsportens nutid och framtid är … inte hur vi hanterar reglerna för jackpots. Inte om Top7 ska leva vidare eller inte. Inte huruvida det ska vara barfotaförbud eller inte i olika sammanhang (även om det såklart kan och ska diskuteras), eller att det borde/måste byggas nya banor som är längre och skonsammare och mer utslagsgivande eller vad det i hela fridens namn det än kan handla om.

Nej. Det absolut mest avgörande för sporten är … att vi kan lita på den. Att vi kan vara säkra på att loppen inte är manipulerade. Falska. Vi måste kunna tro att det som sker i ett V75-lopp på Umåker eller på Jägersro när göken har börjat gala och grönskan kring respektive bana börjar blomma … är på riktigt. Att det inte är någon Ben Johnsson som springer hem spektaklet eller att Lance Armstrong cyklar förbi allt och alla.

Att vi ser till att den bästa hästen – ihop med den mest skickliga tränaren och kusken – är de som i det långa loppet får de bästa resultaten. Sedan är det givetvis så att mycket annat i sporten travsport kan avgöra, i det vi alla som befunnit oss i den en längre stund (herre gud, nu över i 40 år). Marginaler. Positioner. Slumpen. Och ännu mer marginaler.

Allt det där. Är okej. Allt det där köper vi. Köper jag. Det jag däremot aldrig kommer att acceptera är … manipulation. Fusk. Otillåtna metoder.

Därför står mitt största hopp i sporten just nu till – Mattias Falkbåge. Och hans personal på säkerhetsavdelningen på Svensk Travsport. Precis som det är och har varit kring en sådan som Anne Wangen i Norge. Som var den som spanade och slog till mot Bo Westergaard i Norge 2015. Och som milt uttryckt var inblandad vid avslöjandet kring Fabrice Souloy 2016.

Det är hos dem vi alla som vill se en ren och rättvis sport måste ställa vårt hopp. Vårt stora pulserande hopp. För att inte tappa vår passion och vår kärlek till allt detta vackra som vi en gång i tiden blev gränslöst förälskade i, ja då är det fullständigt elementärt att allt går till som det ska.

Av den anledningen välkomnar jag, precis som jag gjorde det när Anne Wangen slog till i Norge 2015, Mattias Falkbåge och hans arbete. Sedan han kom in i Svensk Travsport 2020 har någonting hänt. Någonting som ger mig hopp i den där striden mot manipulerade travlopp. I fallet med Tomas Malmqvist har jag exempelvis svårt att tro att det inte finns täckning för de åtgärder – i indragen licens – som förbundet nu tagit beslut om. Den risken skulle man aldrig ta om det inte fanns rejält med tyngd i attacken som signalerats ut.

Det kan inte hjälpas. I Mattias Falkbåge och hans gelikar på ST och i travsporten står hela mitt hopp till en fortsatt kärlek till den.

Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com