Mifsud-fallet: Som att få livstid för fortkörning

Tänk er att köra 92 kilometer på en 80-sträcka, nånstans på riksväg 35 eller var nånstans ni nu håller till i detta avlånga land, allt medan det råkar dyka upp nån nostalgisk medryckande låt i P4, eller om det är på Mix Megapol; nån dänga ni minns från ungdomen, i en tid när precis allting i världen var möjligt och Camilla i 9A verkade vara kär i dig, och hela kroppen bubblade av saker som du knappt kunde styra. Och så åka dit för dessa 92 kilometer, i denna korta stund av bortflyende, för plötsligt står det en rackare i uniform med laser vid vägkanten, som har mätt din lätt rostiga Volvo på den glest trafikerade och för att vara just denna del av riksväg 35 breda vägen, till denna hastighet – och för den överträdelsen tilldelas du i förlängningen livstids fängelse. Trist. Ciao goodbye för gott liksom.

Jag tar väl möjligen i en smula. Visst gör jag det. Men det kan inte hjälpas: ungefär så här känns det kring lärlingen Tyler Mifsud (bilden) i dessa dagar. Maltesen som kom till Sverige för att travsportförkovra sig och som sedan sex år tillbaka arbetar hos – och är lärling för – Joakim Lövgren på Jägersro. Den 3 juli 2021 körde Mifsud hästen Global Be Happy, som slutade trea i ett lopp i Vaggeryd. I detta dömdes han till 3.000 kronor i böter och körförbud i två veckor för felaktigt bruk av körspö. Efteråt upptäckte banveterinären så märken på hästens hud och anmälde detta till länsstyrelsen. Vilken i sin tur drev fallet vidare till tingsrätten, som fällde Mifsud till 40 dagsböter om 230 kronor (totalt 9.200) och där samme Mifsud fick betala 16.448 kronor av motståndarkostnaderna till staten. En dom som inte överklagades.

Och nu alltså. Så har Länsstyrelsen i Kristianstad dragit saken hela vägen vidare till att ge Tyler Mifsud djurförbud. Lägg därtill ett icke tidsbestämt sådant.

Och okej. Tyler Mifsud drev inte helt reglementsenligt den där julilördagen för mer än två år sedan. Inte på nåt sätt förfärligt, det kan knappast sägas, men inte heller reglementsenligt. Han har efter det, under 2022 och 2023, dragit på sig ytterligare tre bestraffningar för felaktiga ”maningar”. Detta med Lucky Guy Boko den 8 oktober 2022 Åby, med Over the Limit i Karlshamn den 20 juli 2022, samt med Galantis i Kalmar den 26 juni 2022.

Inte hundraprocentig perfektion alltså; samtidigt som Mifsud utöver detta har kört 265 lopp under tiden (2022 och 2023) utan ”maningsbestraffning”. Titta själva in på loppen i arkivet, och känn efter ifall dessa bestraffningstillfällen som redovisas ovan möjligen kan härledas till viss ungdomlig iver, allting i ett reglemente som sedan några år är – och ska vara, det tycker de flesta – synnerligen restriktivt mot drivningar. Eller om dessa omständigheter obarmhärtigt borde innebära djurförbud, och på samma gång därmed kasta ut Mifsud från sporten – och i arbetslöshet (ja, ”mina” tillagda bestraffningar har såklart inte ens med djurförbudet att göra, jag vill bara lägga dem till protokollet, liksom för att bredda perspektivet).

Djurförbudet fastslås dessutom utan det faktum att någon ytterligare utredning gjorts. Det den numera 26-årige Mifsud drabbats av grundas alltså enbart på dessa ska vi säga maximalt 30 sekunder i ett travlopp i Vaggeryd den 3 juli 2021. Mifsuds lämplighet gentemot behandling av djur bedöms enkom för denna försvinnande korta stund av hans liv. En halvminut. På sin höjd. Ingenting annat.

Att för detta kasta Tyler Mifsud under inte bara en buss, utan en hel vagnpark, är inte bara obehagligt. Ja, för man vet ju knappt i vilken riktning man ska skicka det här budskapet. Vem/vilka är dessa tjänstemän? Vilken är agendan? Har beslutet segnat ner från rymden? Den känslan är det. Jo, för se upp hyrkuskar, vilken dag som helst kan allt vara över – om den här domen (?) i förlängningen vinner full laga kraft.

Inte bara obehagligt som sagt, utan oavsett hur mycket äpplen och päron som sammantaget kan tyckas blandas omkring här, också oerhört ologiskt. Det är olika parametrar, jag vet. Det är olika instanser.

Men så kan jag liksom inte låta bli att göra jämförelsen, i det att travsporten tydligen inte verkar ha några som helst verktyg när det gäller att exempelvis komma åt dopande fuskare, ett faktum som ständigt kan påvisas. Samtidigt som en i samma verksamhet passionerad människas arbetsframtid för evigt förintas på detta sätt.

För en 92 kilometer på en 80-sträcka-förseelse.

Det är som sagt ingenting annat än bara vansinnigt ologiskt. Och oerhört.

Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com

Foto från jägersro.se.

Växte upp i den kritvita travfläcken Blekinge, men lyckades via en halvkringlig väg på något vis ändå ”trilla dit” i tidiga tonår.

follow me