I ett hörn av Solvallas stallbacke samlades dom. Kuskar och tränare som skulle vara med i finalen. Det var där och då som Elitloppet avgjordes. Efter en stund var saken klar. Alla verkade vara överens. Det är Hohneck som skall vinna.
När Hohnecks kusk Gabriele Gelormini vandrade mot lottningen fanns en sak i hans huvud: innerspåret. Spår 1. Det var hans chans att vinna.
Björn Goop spelade ut det första kortet. Spår två för San Moteur. Antony Barrier valde spår tre med Etonnant.
Så var det dags för Gelormini. Han drog nitlotten ur urnan. Därmed fanns avgörandet i Deriuex Romains händer. Fransmannen tvekade inte. Valde bort innerspåret. Tog spår fyra.
Det här var nästan overkligt. Tre kuskar som ratade det bästa spåret. Därmed låg vägen öppen för Gabriele Gelormini. Med ett leende på läpparna stegade han fram. Utan att tveka placerade skylten med hästens namn överst på tavlan. Hohneck.
Jag tror Gabriele insåg, innerst inne visste det. Elitloppet 2023 var hans. Hohnecks. Philippe Allairs. Det återstod bara för vikarien Garbiele Gelormini att göra sitt jobb.
Francois Lagadeuc har länge varit ordinarie kusk bakom Hohneck. Med stor framgång. Många fina segrar. Trea i Prix d´Amerique i januari.
Inför Elitloppet bytte tränaren Philippe Allaire kusk. Han ville ha en driver som är van vid internationella storlopp. Valet föll på Gabriele Gelormini. Det visade sig vara ett genidrag.
Inför Elitloppet hade Gelormini kört Hohneck två gånger. I genrepen inför Elitloppet. Trea i Prix de L´Atlantic. Seger I Prix des Ducs de Normandie.
För att även vinna Elitloppet krävdes det att få spår ett i finalen. Efter lottningen var halva jobbet gjort. Då återstod det taktiska upplägget. Att kunna hålla ledningen mot Önas Prince var nästan omöjligt. Det gällde i stället att skapa utrymme för att kunna glida ut i andraspår – för att ta över täten.
Så blev det. Hohneck öppnade snabbare än han gjort någon gång tidigare. Det gav Gelormini möjligheten att hinna före San Moteur.
Efter att Önas Prince varit ganska svag i sitt försök hade Per Nordström inga planer på att svara. Det insåg förstås Gelormini. När han väl placerat sin springare i ledning var saken klar.
Under resans gång kastade Gabriele långa blickar bakåt vid några tillfällen. Han såg då att San Moteur fick göra grovjobbet. Utvändigt utan rygg.
Över upploppet kunde Gabriele Gelormini sitta lugn. Han såg trygg ut när Hohneck pä spänstiga ben inte släppte någon av konkurrenterna riktigt nära.
När mållinjen passerades såg det ut som om Hohneck hade gott om krafter kvar. Ändå vann han på 1.08,9. Motståndarna fick kämpa för fullt om placeringarna bakom.
Philippe Allaire har under lång tid tillhört de dominerande tränarna i Frankrike. Han har plockat fram många topphästar. Ändå har han nobbat Elitloppet. I år var tiden mogen.
Philippe Allaire visste att Hohneck skulle gilla Solvalla. Han skickade i väg en häst som var i perfekt form. Han satte upp en kusk som visste vad som väntade.
Det blev en storartad triumf.
San Moteur kämpade storstilat men kunde inte utmana Hohneck. Gon On Boy spurtade ursinnigt. Han fick dela andraplatsen med San Moteur.
För Daniel Redén blev Elitloppet en enda stor plåga. Innerspåret tycks ha blivit djävulens redskap för Don Fanucci Zet. Precis som ifjol galopperade Redéns häst bort sig i starten. Ifjol i finalen. I år i försöket.
Hail Mary var inte alls i den form som krävs för att vinna Elitloppet. Det hjälpte inte att Åke Svanstedt flögs hit för att köra hästen. Inte heller Redéns tredje häst, Mister Hercules, lyckades. Men det var heller inte väntat.
Nästan 20 000 personer kom till Solvalla igår. Det finns dom som fnyser en aning åt den publiksiffran. Jag tycker tvärtom.
De franska framgångarna bäddar också för att det blir lättare för Anders Malmrot att locka hit franska hästar framöver. Dessutom verkar det som om de franska kuskarna har insett vilket reglemente som gäller i Sverige.
Inte en enda bot delades ut i försöken eller finalen i Elitloppet. Då räknar jag inte att Björn Goop fick böta en tusenlapp för att ha försenast starten i ena försöket.
LP
