Jag sitter på balkongen hemma i Stockholm. Ser trädens toppar sticka upp över kanten likt fiskar över vattenytan. Man kan snudd på se dem blomma ut i direktsändning nu, den explosionen är det. Det är 20 grader i skuggan. Inte ett moln på himlen. Jag ser folk skriva att det är ju den här helgen det borde vara Elitlopp. Väderfanskapet kom två veckor för tidigt. Och visst, den kvotteorin har jag själv nyttjat längs livet, men det är väl andra tider nu. På gott, men mest på ont är jag väldigt rädd för.
Inspelningen av just mig skedde i höstas. Jag hade hunnit glömma bort den. Men i måndags dök den plötsligt upp, dokumentären som Radiosporten gjort om Propulsion-affären. Den är naturligtvis gjord i ett bredare perspektiv och tilltal, har man hängt med anständigt är inte så väldigt mycket nytt, dock väldigt proffsigt producerad. Och det dyker upp reaktioner från håll som normalt inte förekommer. Bara första dygnet hade mer än 30.000 lyssnat på den.
Jag läser en del åsikter från människor som fortfarande inte kan se händelsen som fullständigt unik. Kan bara inte släppa ”strikta tränaransvaret”, i en historia som inte liknar något annat. Nånsin. Det är såklart upp till var och en, men jag har fortsatt väldiga problem med efterhandskonstruktionerna kring en sak ingen nånsin pratade om eller funderade över. Jag tycker dessutom rätt illa om att det hela går under benämningen ”största travskandalen”. Att medvetet dopa, att systematiskt göra det, är en sak. Att medvetet göra hästar illa, att missköta hälsan på dem. Men det här är ju något så väsenskilt. Detta kring en aktiv som i övrigt inte har minsta prick på sig.
Är det ens en ”skandal”? Och i så fall – kring vad?
Fem minuter senare – och nu ännu mer utslaget.
Avstår såväl Hidalgo Heldia som Comes With Age sina finallopp för att istället kliva ut i Sweden Cup? Det verkar inte omöjligt.
Det är uppfriskande. Något fräscht och nytt liksom. Det är nästan så att till och med jag tänder till på löpningen om vi får se mer av sådant.
Är det inte dags att inför ljus anmälan i samtliga lopp igen?
För de här lura-systemet-mörkerierna är … just mörkt. Deppigt som en regnig januarikväll. Som det senaste kring Berth Johanssons Minneslopp. Så enastående sorgligt låg nivå.
Förra årets häst Francesco Zet i årsdebut under lördagen. Jag som påstår att han, underverket som är namngiven efter Romas lagkapten under två decennier, Totti, är den bäste jag någonsin sett. Och det börjar bli ett tag nu, det där någonsin. Detta kittlar mer än förra veckans Åby-fest, för mig.
Tyvärr verkar ju Elitloppet vara uteslutet. Så kan vi drömma om Harpers?
Med Francesco Zet i Elitloppet hade det kunnat bli ett av de absolut bästa fälten någonsin. Utan honom och inga återbud i sista stund är det bara fantastiskt.
Om två veckor är det mellan hägg och syrén igen. Det mesta som ska slås ut har gjort det.
Precis som alltid sista helgen i maj.
Henrik Ingvarsson
Växte upp i den kritvita travfläcken Blekinge, men lyckades via en halvkringlig väg på något vis ändå ”trilla dit” i tidiga tonår.