Jag vill inte förringa någons på denna jord vedermödor, problem, mående och oro. Livet är fan sällan speciellt enkelt.
På samma gång som jag mer och mer kan tänka.
Att man hade kunnat vara Seismic Wave också. För i så fall hade man baske mig kunnat ha rätt att klaga.
Seismic Wave, en numera åttaårig travhäst. Valack såklart, höll jag på att säga. Som föddes i USA, hamnade hos ”dödslägertränaren” Rene Allard, en man som systematiskt dopade sina hästar och som det rapporterats om vedervärdiga metoder kring. Och som just nu avtjänar ett långt fängelsestraff för detta. Seismic Wave, som senare exporterades till Sverige, och väl här gång efter gång har släpats ut på tävlingsbanorna i ett så bedrövligt skick att Christer Pettersson på sin tid såg fräsch ut i jämförelse.
Från flera oberoende källor har det också sagts att han i sin ungdom genomgått en nervsnittning, något som inte har kunnat bekräftats efter kontroller av hästen. Men när man numera ser hur den trots allt alltid lika kämpande Seismic Wave tar sig fram, stapplar sig fram, gör allt den kan och förmår och trots sin smärta hasar sig fram, så är det inte direkt så att trovärdigheten kring riktigheten i de uppgifterna minskar. Han ser så att säga ut att behöva all smärtlindring och bedövning han kan få.
Det senaste året har Seismic Wave startat 13 gånger. Den ena gången efter den andra har han närmast haltat sig runt, någon gång har han sett anständig ut i ett halvt lopp, aldrig att han tagit sig runt ett helt utan stora plågor. Och för det mesta så har man nästan kunnat höra honom säga: snälla, ta mig härifrån. Ser ni inte hur ont jag har. Ni som kör mig, Björn Goop, Magnus Djuse, Claes Sjöström, känner ni inte hur jag lider. Timo Nurmos, hur kan du låta mig beträda en tävlingsbana gång efter gång? Banveterinären, hjälp mig!
För varje gång man sett honom i ett nytt lopp har man från läktaren tänkt: att nu måste det ändå ha varit sista gången.
Något som alltså ännu inte skett.
Och så är han som sagt valack också. Något som inte direkt talar för ett långt, härligt pensionärsliv efter en karriär som jag hoppas ingen häst haft en plågsammare än den Seismic Wave varit med om.
Ja, för om det är nån travhäst jag mer än någon annan önskar en fin och värdig sista del av livet så är det Seismic Wave.
Henrik Ingvarsson
Växte upp i den kritvita travfläcken Blekinge, men lyckades via en halvkringlig väg på något vis ändå ”trilla dit” i tidiga tonår.