Tre snubbar runt en, eller om det är varsin, mikrofon. Som gör en podd ihop. Det är sannerligen ingenting ovanligt eller nyskapande. Jag gör det själv, och det kan såklart bli insnöat. Nördigt och insnöat och nån gång lätt ensidigt, i en anda där alla håller med varandra. Även om man är vaksam på mekanismerna så kan det bli på det viset. Vi själva, tre journalister, hamnar där garanterat ibland.
Dock är vi inte den högsta ledningen på Sveriges största travbana. En av världens största till och med. På vilken plats som tre snubbar också har en podd ihop. Jag har lyssnat vid något tillfälle, inte särskilt ofta, men den här veckan blev jag uppmärksammad på den, och tryckte på play. Och jag måste säga – att det var något av det mest magstarka jag lyssnat på. Av så många skäl. På så många vis. På så många plan.
Programidén från Vallatopparna vd Jörgen Forsberg, sportchef Anders Malmrot och marknadsditon Markus Myron, är denna vecka som följer: att fånga in några av de senaste veckornas ”snackisar” i travsporten, från människor som (rejält)föder dem – och sedan med ett monumentalt förakt i rösten tala om vilka kompletta idioter de där som tycker annorlunda än de själva är. Låter det illa? Det är resor värre, tro mig.
Det börjar med ATG-stoppet från lördagen. Då många spelare var arga och uttryckte sin frustration över att (återigen) inte kunnat lämna in sina V75-spel man kanske lagt halva veckan på, personer som många av just de som får hela travsportens hjul att rulla. Men se, det fick de inte vara för dessa tre herrar; i en ironisk ton raljeras det istället helt utan finess om att många borde ha varit glada istället. Nu slapp de ju förlora sina pengar. ”Fast alla som inte hann lämna in hade ju såklart satt sjuan just den här gången”, hö-hö:as det från trion.
Vidare sätter de alla som har synpunkter på Solvallas restaurangpriser på plats. De ska veta hut. En bratwurst med potatissallad för 315 kronor är minsann fullt rimligt och alla som inte tycker det vet ingenting om varken kvaliteten på just den HÄR bratwursten eller restaurangverksamhet på Sveriges travbanor överhuvudtaget. Och det kan de såklart ha rätt i, men tonen de uttrycker det hela på får ett Jose Mourinho-domarutbrott att kännas som en enda varm kram. Återigen – det fullkomligt dryper av nedlåtenhet.
”Och nu Malmrot, på med suspensoaren för nu ska du få en spark. Du bjöd in fel häst som den förste till Elitloppet”, fortsätter Myron. Vilket väl knappast någon har sagt, däremot möjligen ifrågasatt själva skådespelet i sig. Eller att det kanske hade varit roligare om det var något mer av en kittlande bomb än den mest självklare av dem alla? Men nej, det får ingen heller tycka. Inte ens antyda.
Att de sedan drar till med den dummaste upprepade sägningen av dem alla, att det finns massvis av människor i travet som hävdar att ”bara totoluckorna återuppstår så kommer publiken tillbaka” får ses som en obegriplig bonus. För det är ju något som är sagt av absolut ingen någon gång. Inte någon på detta jordklot hävdar att luckor är framtiden. Att det däremot skrämt bort en och annan person från banorna i förtid är en sanning – som det finns statistik på.
Det här är inte första gången trion gnäller på … hur ska vi säga … ”gnällarna”. Allt i en ödmjukhet som får en jargonguppumpad boxare inför en titelmatch att framstå som nallebjörnssympatisk. När man möjligen kunde tycka att det vore på sin plats att kanske titta sig själva i spegeln över hur Solvalla möjligen skötts och vad platsen blivit under de senaste decennierna, riktar man all kraft och – måste det tolkas som – frustration på utomstående omständigheter. Allt i en mediekanal som väl borde vilja locka och inspirera de som lyssnar. Gnällpoddar finns det ju tillräckligt av, som förresten också antyds.
Fast Rickard Hansson på Travronden skrev för en gångs skull något bra, och fick tydligen ett uppmuntrande sms för det, sedan han tyckt någonting i linje som passade de snarstuckna Solvalla-herrarna.
Alltid något sa han som såg Åmål.
Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com
Växte upp i den kritvita travfläcken Blekinge, men lyckades via en halvkringlig väg på något vis ändå ”trilla dit” i tidiga tonår.