Var det inte lite av en bomb som slog ner under tisdagen? Även om det möjligen inte är intrycket man hittills fått, rent medialt. Det har inte blivit de största rubrikerna man skådat direkt.
För egen del var i alla fall med djup olust jag tog del av domen mot Tomas Malmqvist som kom under tisdagen. Domen, närmast inspringande från gatan, från STAD (Svensk Travsports Ansvars- och Disciplinnämnd), mot de senaste årens succétränare i den svenska travsporten. Den kom liksom från ingenstans. Utan rykten. Utan att något hade sipprat; i det att det i samband med en kontroll i stallutrymmena hos Malmqvist den 9 november ifjol hade påträffats saker som inte ska finnas där. Mer specifikt: fyra flaskor franskt blister av märket Baume Caustique, en flaska cederolja, samt dropputrustning. Vilka enligt A-listan (avsnitt 4.5 e-f i Karenstids- och förbudslistan) båda är förbjudna substanser och därmed inte tillåtna att inneha. Och förutom förbjudet är det inte direkt något att leka med. Krotonolja innehåller ämnen som till exempel används för att framkalla tumörer på försöksdjur.
Och så utan förvarning: en dom från STAD där det konstaterades vad som hade skett.
Jo, jag får i alla fall lov att säga att det var som om en mindre bomb slog ner. Det börjar nämligen bli ganska mycket som känns anmärkningsvärt om vi vid det här laget börjar slå ihop alla omständigheter runt Tomas Malmqvist de senaste åren, samtidigt som resultaten för Malmqvist varit exceptionella. Och det är alltså inte vem som helst vi pratar om. Det är Sveriges trea, hans vars hästar sprang in över 30 miljoner kronor under 2022.
- Det inte är första gången Tomas Malmqvist bestraffas kring dopningsärenden. I Frankrike åkte han 2021 fast för totalt sex fall, och böter på 6.500 euro.
- Han har varit inblandad i en märklig historia runt en försvunnen häst.
- Han har vid ett flertal tillfällen framfört fordon utan giltigt körkort, och för detta erhållit fängelsedom.
Kort sagt: det är svårt att undvika att känna en förnimmelse av ett slags laglöshet när det gäller Malmqvist. Eller så är allting bara otur, hela tiden.
’Ingenting som används i vårt stall’, ’det där är 20 år gamla grejer’, löd typ förklaringarna från Malmqvist i det aktuella ärendet. Då är det inte utan att man undrar varför man inte rensar ut just 20 år gamla grejer som man ändå inte använder. Det skulle kunna bli en smula rörigt i ett stall ifall en sådan linje konsekvent hålls.
Olustigt som sagt. Och det var heller ingen dålig laguppställning ST hade skickat iväg för just detta oanmälda besök. I kvintetten på plats i Skåne ingick såväl utredningschefen Mattias Falkbåge som hästvälfärdsditon Linda Höijer, och utöver dessa Johan Nilsson, Jesper Holm och Martin Fälling. Lite av en förstafemma, får nog sägas, och anledningen till det går det förstås också att spekulera i.
Jag minns en (rätt märklig)krönika som Tony Ryttar skrev för Travronden för något år sedan, eller om det är två. Som gick ut på att han ville kunna se alla prestationer på tävlingsbanorna i skenet av att de är äkta. Inte behöva tänka på saker som att hästen som just vann tränas av en tidigare dopingdömd tränare. Att det var jobbigt att behöva sortera på det viset. Ryttar ville – som de flesta i travmediebranschen – göra det lättare för sig. Kunna sopa under mattan.
För mig är det helt tvärtom. Tyvärr får man väl säga, för nånstans kan jag ibland önska att jag också kunde lyfta på mattorna. Bara blunda och hiva iväg skiten. Men jag fixar det inte. Jag kan inte för en sekund bli varmt berörd av att se Fabrice Souloys Ampia Mede Sm vinna storlopp. När Bo Westergaard vinner – är det numera enbart från havre och vatten hästarna gör det på? Och sorry, men efter att här på Trottosport härom året ha granskat Jerry Riordan, och pratat med en lång rad människor som funnits runt honom, så är det svårt att åter känna hundraprocentig tillförlitlighet till Halmstadtränaren. Det kan liksom inte hjälpas.
Det här blir ju till sist påfrestande. I den aspekten förstår jag Tony Ryttar och vad han menar. Man nöts ner, pö om pö. Glädjen försvinner, lite i taget. Och det blir till sist många spår att hålla reda på. Ja, vem i hela världen kan man lita på, som Hoola Bandoola Band en gång sjöng, blir till slut hela kontentan.
20.000 kronor i böter blev det nu för Tomas Malmqvist. Enligt paragraf 12 i Antidopningsreglementet. Något som spontant känns som ett milt straff, inte minst sett till tidigare domar (mot mindre aktörer) i sporten och det går verkligen att diskutera nämndens avgörande ur den aspekten.
Dock är det inte det som lämnar djupast spår, åtminstone inte i mig. Det är istället såklart alla frågetecken detta väcker.
Det är den fadda smaken i munnen som är det som stannar kvar.
Ja, vem i hela världen kan man lita på.
Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com
Växte upp i den kritvita travfläcken Blekinge, men lyckades via en halvkringlig väg på något vis ändå ”trilla dit” i tidiga tonår.