Trottosports publicering kring Jerry Riordan och dopningsanklagelserna mot honom i måndags, väckte som förväntat starka reaktioner.
Många, många följde upp artikeln. Till och med Kanal75 i sin Vinnaresändning, vilket får anses aningen anmärkningsvärt. Att Riordan sedan säger det han säger till sitt försvar förvånar såklart föga, och utöver det som gått att läsa och lyssna på i svensk media, skyller han i princip hela saken, i ett uttalande för den italienska sajten gaet.it, på en viss Conrad Lugauer …
Men efter dessa alla uppföljningar i andra medier. Så blev det tyst. Åtminstone utåt. Och det både förvånar och samtidigt inte. Förbryllar och samtidigt inte. Tidningsredaktioner med helt andra förutsättningar än Trottosport skulle till exempel verkligen kunna gräva vidare. Vara viktigare än nånsin just nu. Kanske gör de det, just i skrivande stund, men jag kan inte låta bli att känna att det skulle förvåna mig om så var fallet. Andra aktiva ligger utåt sett lågt. Journalister detsamma, som sagt, ja det är inte utan att det har känts en smula ensamt dessa dagar.
Detta samtidigt som det på samma gång i det närmaste fullkomligt strömmar in ytterligare uppgifter och ingående beskrivningar om förehavanden som ett stort antal personer varit med om, upplevt och sett. Blivit vittne till och upprepat tagit del av. Personligen till mig alltså, kommer de. Med sina berättelser och skildringar. Det är bara ett problem. Ingen vill gå ut med det, i synnerhet inte stå för dem med namn. Inte fronta. På grund av diverse anledningar, och jag tror inte att jag behöver gå in mer ingående på orsakerna. Vilka dessa är förstår nog de flesta. Enligt ST:s säkerhetschef Mattias Falkbåge har det i alla fall kommit in fler tips än normalt till Svensk Travsport de senaste dagarna, och det är ju alltid något.
Så jag hoppas innerligt att det inte kommer att stanna av här. Och att ingenting händer. Att det förblir tyst. För kanske tror jag nånstans ändå att ST nu på allvar kan ha insett sprängkraften. Med … denna travsportens enskilt för all trovärdighet överlägset viktigaste fråga. I andra länder där problemen kring dopning varit stora är sporten sedan ganska länge på fallrepen och snudd på död idag.
Ja, jag tror om man ska hårdra det lite. Koka ner det till en punkt.
Så är dopningsproblemen travsportens egentligen ENDA viktiga fråga.
Och den får bara inte rinna ut i sanden nu.
Henrik Ingvarsson
Har du tips eller informationer att lämna, kontakta oss HÄR.
Vill du hjälpa till och stötta oss så att vi kan fortsätta gräva i denna och andra för travsporten elementära frågor: Läs hur du kan göra på Stötta Trottosport.
Växte upp i den kritvita travfläcken Blekinge, men lyckades via en halvkringlig väg på något vis ändå ”trilla dit” i tidiga tonår.