Tänk om vi aldrig får se Calgary Games igen?

Annons

Calgary Games seger i Derbyt var bland det vackraste jag sett. Kanske det allra vackraste. Den fyraårige hingsten gled fram över ovalen. Utan att se det minsta ansträngd ut. Så elegant, så imponerande. Det är sällan jag blivit så betagen av ett travlopp, av en häst. Calgary Games är en löpare. En Carl Lewis. En Wilson Kipketer. Kenyanen som blev dansk. Som sprang så oerhört vackert. Så perfekt. Han som vann VM-guld på 800 meter i Göteborg. Ytterligare två VM-guld senare.

Det pratas om att Calgary Games är en ny ras. Med rätta. Inte bara för hans enorma kapacitet, energisnåla aktion och hans förmåga att vara helt fokuserad på sitt tävlande. Lika mycket för hans stam med Readly Express om pappa. Med Ready Cash som farfar. Och med en hisnande fin moderstam.

Calgary Games kommer att bli mycket eftertraktad som avelshingst. Det ligger många miljoner i potten för familjen Nurmos som äger hästen. Timo och hans familj kan säkra sin försörjning för all framtid. Om den inte redan är säkrad? I sin spalt i Travronden idag hintar Timo Nurmos om att Calgary Games kan bli avelshingst redan nästa år. Att hästen efter sju starter kommer att dra sig tillbaka som en obesegrad champion. En dyster tanke slår mig. Skall travsportens alla supportrar berövas den bästa vi har just nu? Aldrig mer få se denna skönhet i ett travlopp? Risken finns alltså. Timo Nurmos sitter på leken. Det är alltid ägaren som har förmånen att själv få bestämma över sina hästar.

Money Talks, brukar det heta. Samma sak här. Möjligheten att tjäna stora pengar överskuggar nöjet att få vinna stora lopp under de närmaste åren. Den bistra sanningen ser så ut. Även om ett sådant beslut känns charmlöst. Vi som står vid sidan kan bara hoppas på att Timo Nurmos vill ge travets anhängare att ytterligare många gånger få glädjas över att se Calgary Games tävla. Precis som vi gjorde i söndags.

Lennart Persson