Det finns inga gränser kring denna ST-skandal

Propulsion - ett offer för nervsnittning
Foto: Magnus Stålberg

Först av allt, jag vet faktiskt inte längre var man ska börja och sluta i det här spektaklet. Det är en botten av tunn plastsäck som man samtidigt baxar ner ett stort, tungt betongblock i.
Alla gränser är sedan länge passerade.

Men i alla fall.
Hur som helst är jag rätt trött på att läsa orden ”den största dopningsskandalen” nånsin.
Eller ”den största skandalen i den svenska travhistorien”.

När det gäller hur man ska beskriva härvan runt Propulsion och dennes nervsnittning.

För det är det inte.

Annons

Det är nämligen den största ST-skandalen någonsin.
DET är vad det är.

För var dag som gått i den här historien – som snart har ett helt år på nacken! – har jag blivit mer och mer övertygad. Om den saken.
Och att de människor som besitter någon slags fattningsförmåga av de som lagt skuld och anklagat Daniel Redén i det här kommer att få äta upp det – och faktiskt tvingas be om ursäkt.

Det är där jag alltmer har landat. Och jag blir som sagt säkrare och säkrare. I det jag har grävt kring saken. Sett kring omständigheterna. Förstått tillvägagångssätten från det svenska travförbundet.

Det hela nådde sin kulmen denna fredag, efter att ST:s styrelse svarat på det öppna brev som Sari Olausson, ordförande, och Anette Fassl, vice ordförande, i Svensk Travsports Disciplin och Ansvarsnämnd (STAD) skrivit och gått ut med. Tunga pjäser båda två. Välrenomerade, med massor av erfarenhet av betydligt krångligare saker än detta. En skrift där de riktade stenhård kritik mot ST:s tillvägagångssätt, metoder och förehavanden i den här affären. Som undangömda uppgifter, förstört material, försök till påverkan, etcetera. Nu lämnar de båda alltså sina poster i STAD.
Och svaret? Ja, det blev ännu ett där ST skyller ifrån sig, kommer med undanflykter, väjer undan, alltihop undertecknat Svensk Travsports hela styrelse (är de verkligen innerst inne överens?).

Men jag skojade bara. Om det där med kulmen. För det är det inte. Det har faktiskt bara börjat; alla tänkbara uppgifter tyder på att det bara har börjat. Maria Croon överlevde tydligen dagen, ST:s styrelse likaså, men jag kan med väldigt stor övertygelse säga – det har bara börjat.

Förmodligen kommer det till exempel officiellt komma fram uppgifter som jag från flera källor har; att Svensk Travsports vd Maria Croon, trots att förbundet benhårt gått ut med att det hela är en fullkomligt oberoende utredning som helt sköts av extern aktör, har hållit egna förhör i utredningen. Och troligen också: det faktum att det vid än fler tillfällen än vad de STAD skriver i det öppna brevet, att ST haft som ingång att Daniel Redéns sida inte var tänkta att vara närvarande vid olika möten. Möten där det varit givet att båda sidor hade rätt till den information som skulle delges. Och nu medan jag skriver detta ser jag på tidningen Sulkysport helt nya graverande uppgifter om saker som ST lämnat utanför utredningen. Finns på denna länk.

Och det är bara några exempel på hur illa det är ställt. Hur mycket den här historien innehåller. Ytterligare. Det kommer att visa sig, om inte förr så i civil domstol vad det lider. Och bevis för det uttalande från Ulf Hörnberg på ST tidigt ska ha uttryckt under ett internt möte: ”vi ska sätta dit honom”, beträffande Daniel Redén.

Det här är inte ”den största skandalen i den svenska travhistorien”.
Det är en ren uppvisning i hur illa och direkt vedervärdigt ST har skött sina kort.

Sedan undrar jag försiktigt. Vad händer egentligen med människor i maktposition? När det en gång klivits in i det varma styrelserummet, vad är det för mekanismer som då sätts i spel och gungning?

Tappar man fullständigt all kompass? All sans, allt vett? Blir det från och med då makten framför allt?

Känns det bra där inne?

Växte upp i den kritvita travfläcken Blekinge, men lyckades via en halvkringlig väg på något vis ändå ”trilla dit” i tidiga tonår.
follow me