I kontakt med en följare på twitter, en som följer mig och jag hen, får jag klart för mig; att hen har anmält en annan persons twitter. Just den anmälningen berör en twitterpost som handlar om S-politikern och tidigare socialministern Annika Strandhäll, och kan ses på en skärmdump här under. Med anledning av att hennes förra man tog livet av sig. Något hon ju själv berättat om offentligt.
Mannen som hen – min twitterföljare – anmält är en aktiv i travsporten. En amatörtränare som då och då figurerar i V75-sammanhang. Såväl som tränare som kusk. Och jag tittar igenom hans övriga twitterflöde. Och det flödar verkligen, enligt mitt sätt att se på världen, av hat. Mot i första hand folk av annan bakgrund än den svenska. Mot människor som amatörtränaren anser är det svenska. Visst, vi har yttrandefrihet i det här landet, det har vi, men var går enligt lagen gränsen. För vad man verkligen får uttrycka. Inklusive på sociala medier.
Vi tittar på en del andra tweets som amatörtränaren stått för. Och jag funderar samtidigt på: vad anser travförbundet, ST, om det hela? Om att en aktiv på det här sättet uttrycker sig. Enligt vad deras policy, värdegrund och uppförandekod sägs stå för. Ja, låt oss återkomma till det.
Det här står i lagtexten gällande vad man får uttrycka i skrift, och som ingår i begreppet ”Hatbrott”. I brottsbalkens kapitel 16 och paragraf 8:
”Den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.
Om brottet är grovt döms för grov hets mot folkgrupp till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet”.
Detta är vad lagen säger, och som alltså inkluderar saker som skrivs på internet.
Så vad gäller då inom travsporten, i den Uppförandekod som i så vackra ordalag finns? Den kod som lyder så här:
Jag kontaktar ST. Som efter en dags betänketid kommer med detta svar, från Marknad- och Kommunikationsavdelningens Johanna Unghanse:
– De åsikter, och sättet de uttrycks på, som du refererar till från en licensinnehavare på Twitter är självklart ingenting som Svensk Travsport står bakom.Vår vision är att vara världens bästa travsport som ska vara attraktiv för alla. Och i vår uppförandekod säger vi också ”Till travsporten är alla välkomna – oavsett nationalitet, etniskt ursprung, religion, ålder, kön, sexuell läggning eller fysiska och psykiska förutsättningar.” Det är vår hållning som centralt förbund och som vi arbetar för att hela travsporten ska sluta upp bakom. Vad en enskild licensinnehavare som privatperson uttrycker för åsikter i ämnen utanför travsporten kan vi dock inte döma eller bestraffa för enligt våra licens- och tävlingsregler, säger Unghanse.
Vad en licensinnehavare i travet sysslar med på sin fritid är såklart ingenting förbundet kan eller ska ha synpunkter på, i vilka sammanhang någon engagerar sig eller verkar i. Det är självklart.
Men när det handlar om att uttrycka sig offentligt enligt ovanstående, som travsportrepresentant och oavsett om det handlar om ett rent privat konto eller inte, och som enligt lag borde kunde prövas rättsligt, SKULLE DET KUNNA inkluderas i Uppförandekoden, enligt ovan? En kod som så uppenbart trycker på att just välkomna alla människor på samma sätt, och som dessutom berör ”sociala medier och oavsett tid och plats”.
En kod som vad jag vet ännu aldrig tillämpats, trots att det historiskt knappast saknats ”lägen” – ja, jag tyckte åtminstone att det var en intressant fråga att ställa.
Svaret är alltså att gränsen för uppförande åtminstone inte går här.
Växte upp i den kritvita travfläcken Blekinge, men lyckades via en halvkringlig väg på något vis ändå ”trilla dit” i tidiga tonår.