Det som ger form åt livet är att det tar slut.
Det enda vi vet är att det en dag är över. Att pausen att vara vid liv upphör och vi återgår till att vara döda.
Och vilka vill vi ha varit då? När det är över, när allt blir som att hävas ner i ett iskallt hav och sedan aldrig nånsin uppstå igen.
”Ingen bryr sig längre”, skriver människor, nej inte människor – män! (som dessutom haft lyckan att födas i Sverige), ”det där stadiet har ’alla’ lämnat vid det här laget”. Beträffande det jag tagit upp kring Sverigedemokraterna och reklamskylten på Åby och som faktiskt – även om inte några andra medier behagar ta upp saken – bubblar om och mås dåligt kring och är ett faktum i det att det faktiskt på riktigt motarbetar andra organisationer i travsporten. Att ett parti så väsensskilt i sina värderingar från det som uttrycks i Svenskt Travsports diskrimineringspolicy syns på första parkett på en av landets största travbanor. ”Lågvattenmärke”, ”alla har släppt det där”, ”men fly till *valfritt land* din jävla idiot”. Och andra ytterligt värre saker än så, i allt som sagts under den dryga veckan.
Under de år som Fabrice Souloy var avstängd i Frankrike kunde han likväl med förbundets goda minne bedriva sin verksamhet under annan flagg. Han vistades dessutom ofta på banorna som om det regnade lättja från skyn. Samma förbund hävde sedan hans avstängning långt i förtid. Nu läser jag att dess ordförande har häst i träning hos en viss Holger Ehlert.
Dessa sammanlagda faktum säger ganska mycket, det går inte att komma ifrån – och det är inte vackert.
Det gör dessutom att det är knepigt att slå ifrån sig tankar om hur mycket annat som kan bubbla under ytan.
Det som ger form åt livet är att det tar slut.
Det enda vi vet är att det en dag är över. Att pausen att vara vid liv upphör och vi återgår till att vara döda.
Och vilka vill vi ha varit då? När det är över, när allt blir som att hävas ner i ett iskallt hav och sedan aldrig nånsin uppstå igen.
I min roll som journalist, i den inte sällan motvind den inneburit just inom branschen trav, så kan ingen åtminstone komma och säga att jag inte sa nåt. Till skillnad från – om faktiskt ärligheten ska fram – många andra.
Vilka vill vi ha varit?
Jo. I min plats här i livet. Att jag i alla fall sa något. Även om det missgynnade mig. Oavsett allt annat så kommer ingen att kunna ta ifrån mig det.
Jag sa något.
Växte upp i den kritvita travfläcken Blekinge, men lyckades via en halvkringlig väg på något vis ändå ”trilla dit” i tidiga tonår.